Det är höst och det och det är den vackraste tiden i central park

Tänkte svara på kommentaren från något inlägg sedan om jag någonsin saknar Sverige,
och det spontana svaret är nej, det gör jag inte. Självklart saknar jag min familj och mina
vänner, men det liv som jag har skapat här är också helt fantastiskt. Sverige ligger
mig jätte varmt om hjärtat, jag tycker verkligen det är ett fantastiskt land, men Sverige
är mitt hemland, New York min hemstad. Ibland kan jag sakna svensk mat lite, sådan
mat man vanligtvis inte hade som favoritmat, korvstroganof t.ex. ska bli himla gott
att äta efter 2 år tror jag :)

Den andra frågan var om min värdfamilj är så fantastisk som det verkar (en väldigt söt fråga =),). 
Visst är det så att man gärna bara berättar om det positiva i bloggen, men uppriktigt så 
är min värdfamilj fantastisk, jag skulle inte kunnat få en bättre. Mina pappor är vädligt omtänksamma, 
förstående, roliga och mina små värdbarn är mina ögonstenar. Såklart kan Holden och Paige göra 
mig vansinniga som alla 7 årningar nog lyckas med ibland, men de kan också säga "Madeleine, 
jag älskar dig" på svenska och då smälter jag. Nu har jag ju varit här så länge så vi är verkligen 
nära varandra och känner varadra så bra. Min ena värdpappa sa något väldigt fint i veckan när 
vi pratade om att Lisas familjs nya au pair var här oså och hur Lisas små tjejer tog det, och Cal sa: 
"Inom de 30 första sekunderna jag såg dig med barnen så visste jag, det här är vår tjej" 
så himla fint! Såklart var det lite småsaker i början som de fick påminna mig om som att packa simkläder, 
ställa in disken på ett visst sätt oså men aldrig någonsin något "problem" direkt, vilket 
jag är oerhört glad för :) 

Om det finns fler frågor så fråga gärna på =)