Aviciis silhouettes, strömmar ur mina högstalare en onsdagkväll som denna
och jag hittar på en massa gamla bilder. Jag blir så när jag fastar för en låt,
jag lyssnar på den om och om och om igen, kollar upp texten och lyssnar igen
tills jag kan den utantill i princip. Så nu har jag snöat in mig på den och
lär lyssna på den ytterliga 3371287818 gånger :)


Känner ni igen oss, kan ha varit den första bilden på mig och peter tillsammans,
någongång i september, 2010. l ä n g e s e d a n.


Denna är ifrån helgen, lite annan frilla på oss båda annars är vi rätt lika!
Tänk att man skulle träffa bland sina bästa vänner på andra sidan atlanten, om
någon hade sagt det till mig för två år sedan hade jag nog varit tveksam.
Men det är jag verkligen inte. Två år är en lång tid, och det har utan tvekan
varit en fantastisk tid.

Seeeen kommer ju såklart det här med att man tillslut känner varndra nästan
lite för bra.



Patrick höll mig uppe förra veckan men tramsiga sms, dock antar jag
att de var de båda tramskillarna som var i farten.